Sitter framför

datorn och försöker vara lite produktiv. Jag har sökt ett jobb och hade hittat ytterligare ett att söka, men då kom sonen och gjorde anspråk på datorn. Det var för tidigt att utkämpa några slag, så jag kapitulerade. Får komma ihåg att söka det senare idag. Ja, nu sitter jag ju här så varför inte söka det pronto? Så är det gjort. Ska städa lite och försöka läsa lite idag. Samt ta mig iväg med barnen så de får köpa sitt älskade lördagsgodis. Har börjat på två distanskurser, har ännu bara lyckats logga in på den ena. Det har som vanligt blivit lite strul med registreringen på den ena, men det är nog på väg att lösa sig. Kursledaren skall bara aktivera mig. Om det kommer att ske i helgen är är jag tveksam till, så då får jag lägga krutet på den andra så länge.

Insåg att jag med min risiga inkomst faktiskt kan söka lite CSN-pengar, så det skall jag absolut göra. Bidragsdelen då. Mer lån önskar jag mig inte, det har jag så det räcker och blir över……

Nä, hushållsarbete väntar!

Stackars läsare…..

….inga inlägg. Hur tråkigt är inte det. Och poängen försvinner ju med blogg. Det är ju inte lönt att lova bot och bättring, för jag är en erbarmerlig syndare men jag ska försöka ta mig en smula i kragen.

Livet går sin gilla gång. Dottern skall flytta hit, och ingen är gladare än jag! =) Jo, dottern är nog glad, men hon vet inte om det än. Med hänsyn till hennes ålder är det inte lönt att tala om sådant innan det är helt i lås. På något vis känns det som att det inte spelar någon roll vad som händer i övrigt i livet. Vi, jag och dottern, kommer att reda oss fint. Det är hon och jag mot världen….. Kanske inte riktigt men ungefär. Sonen kommer förstås att hänga på, men han kommer fortfarande att spendera huvuddelen med xet. De kommer att få det väldigt bra. Vi vinstmaximerar kan man säga.

Nä, nu ska jag gå och kolla makaronvattnet. =)

Söndag morgon

Har varit uppe sedan strax efter sju. Barnen uppskattar uppenbarligen inte sovmorgon. Det gör jag. Jag är alltid trött. Nästan. Nu fick jag istället kasta mig upp och tillgodose allas behov. Samtidigt. Det är verkligen det där med omedelbar behovstillfredsställelse som gäller. Och inte nog med att allt skall göras samtidigt, man skulle helst gjort det innan det uttalades.

Det allmännyttiga bostadsföretaget här i trakten har tydligen använt sig av ett kösystem. Detta trots att de haft väldigt många outhyrda lägenheter. Mycket underligt förfarande. Jag vet inte, de kanske har anammat ett storstadsförfarande? De kanske har varit på någon kurs i uthyrningsförfarande tillsammans med övriga kommuner i Skåne, där det verkligen existerar bostadsköer? Och sedan har de inte riktigt förstått att omsätta teorin i praktisk verklighet. Inget att förundras över. Jag har sett exempel inom andra områden här som pekar i den riktningen. Jag tror emellertid att det finns hopp. Nu kommer det ju att kunna flytta in nya friska människor så att inaveln stävjas. Det behövs.

Ett exempel på inflyttning och reaktion sprungen ur detta är det här. Eftersom jag är från sveriges framsida följer jag Hallandskomposten. Om det nu är så förfärligt i Hylte (samma stuk som Broby) så varför inte ta sitt pick och pack och flytta därifrån? Jag kan förstå att man inte trivs i sådana småhålor, men det är väl knappast någon som tvingar en att bo där. Jag har personligen haft grava överväganden att flytta från Broby. Jag flyttade hit som en ganska anonym individ, men det tog inte särdeles lång tid för kärringmaffian att konspirera kring min existens. De hade fått för sig att jag hade blivit av med mitt körkort. Det enda som kan ha lett dem i den riktningen var att jag ställde av bilen eftersom det var en alltför tung utgiftspost. Men att dra en sådan slutsats för att jag inte längre har en bil på parkeringen tyder inte på något annat än ren skär idioti. Jag blev dock lite ställd när det damp in ett SMS där det frågades kring mitt körkorts existens. Jag vet fortfarande inte varför jag blev av med det, och det är utsiktslöst att få reda på det av upphovstanterna till lögnen, eftersom de nog inte vill prata med mig. Jag jobbade lite med deras taktik, men på ett sådant sätt att de tvenne lögnhalsarna framstod som representanter ur intelligensreserven. De tycker inte att jag är så peppig tror jag. Hahahaha.

Patetiskt

Jag tänker inte be om ursäkt för att jag inte kan förse barnen med massproducerade småfigurer och jeans i 1000-kronorsklassen. Inte be om ursäkt för att de inte kan få ”något litet” varenda gång de följer med till affären. Jag tänker heller inte be om ursäkt för att de inte kan åka på knarkarbräderesor i alperna, eller fyllespråkresor till England. Jag har ett jobb, om än världens tråkigaste och förmodligen sämst betalda. Spelar jag mina kort rätt kommer jag att få ett bättre betalt jobb, men inte tänker jag låta mina barn leva med en standard de kommer att få ångest för att upprätthålla när de blir äldre.

Artikeln i aftonbladet som får mig lite upset.

Produktionen av mormorsrutor

är i full gång. Har hittills presterat en stycken färdig ruta. Och nu ska man väl diska. Eller om det är tvätta. Det lär komma träningskläder inom kort, så jag tror jag börjar med disken då.

Dammsuga kan jag inte, för dammsugarpåsen är full och kontot ganska tomt.

Fredagskväll

En sak som är bra med barn är att har man sådana behöver man inte bekymra sig så mycket kring fritidssyselsättning. Den här fredagkvällen har jag inte behövt oroa mig för några dyra krogbesök. Nädå, jag har bakat våfflor, försökt lära tvenne gossar den ädla konsten att sticka samt underhållit dottern. Nu sover alla, utom jag. Jag underhåller mig med en stycken glittrande Xider winter. Jäkligt trevlig dricka. Inte nog med att den smakar bra, den är underhållande att titta på. Nu har jag inte särskilt höga krav, men när det blir som en glittrig storm i flaskan kan inte jag bli annat än småsalig. Jag tycker om glitter. Överväger att bunkra en pall glitterdricka inför sommarens begivenheter. Typ när man skall fira att man jobbat sista natten osv.

Annars har jag påbörjat mitt virkande av mormorsrutor. Var inom Stoff&Stil idag, när jag hämtade barnen och införskaffade garn och virknål. Visst är det så att the real mormorsruta tillverkas av garnrester, men i mitt projekt skall det vara tillrättalagt och enhetligt så det finns inte utrymme för sånt. S&S har dessutom garn till hyfsat pris och många kulörer så jag tycker gott att jag kan få frossa i hela garnnystan.

Dottern förefaller ha fått en släng av trots. Hon har hållt sig lugn i åtminstone ett halvår, men det är väl något nytt som skall hända i det fyraåriga sinnet nu, hon är understundom riktigt tråkig att ha att göra med. Det blir så tråkigt när hon drar igång när man är ute på någon slags förrättning. Människor tittar på en som om man vore den sämsta föräldern som skådats. Vid tillfälle då skor skulle inhandlas på Skopunkten i Malmö/Jägersro, fick jag gå ut med henne. Sedan låg hon och krälade runt på stenplattorna utanför ingången. Det drog till sig två personer som såg sig sända från skyarna med uppdraget att klappa liten Karoline medhårs. Hon fick erbjudande om en dricka, men det nappade hon inte på. En av de två förståsigpåarna gav rara dottern ett äpple och en näsduk. Samt erbjöd mig hjälp att lyfta upp henne. ”Det fungerar inte så”, sade jag och försökte vara hövlig och tacksam. ”Nä, men det här fungerar ju inte heller”, svarade snälla damen då. Och det var ju förvisso sant, men jag tänker inte brottas med Karoline mer än nödvändigt. Hon har hårda nypor, så liten hon är.

Inte konstigt att barn curlas bort nuförtiden, om de har blivit uppfostrade av sådana som snälla damen. Dalt är inte min grej. Konsekvens is the shit. Och tålamod, även om det ganska ofta är på uppehällningen.

Och så är jag vaccinerad

Jag har dragit mitt strå till pandemibekämpningen. Inga biverkningar (utöver armont som verkar vara väldigt vanligt) så det är väl bara att se glad ut. Hellre ont i armen än svininfluensa. Har man svininfluensa så får man ta panodil eller likartat. Och där snackar vi biverkningar. Levertoxiskt är det också, det där paracetamolet. Huvaligen.

Jag blev inte lyckligare

för att jag hade eget webbhotell. Eller plats på ett dito snarare. Det kostade bara onödiga 70 kr i månaden. I dessa torftiga tider ryker det. Nu får det bli gratisvarianten istället. Funkar minst lika bra!

Nu jäklar…..

har jag webbhotell for real. Här hittar ni bloggen.

Det finns en räddning…..

Det anordnas till och med kurser i hur man går i högklackade skor. Av K fick jag reda på att jag kanske skulle starta med något kilklacksartat. Det lär vara lite stadigare. Framåt morgontimmarna hittade jag dessutom en sida där man lärde sig hur man skulle förbereda fötterna på marschen. Man skall visst gymnastisera tårna. Spreta och ha sig. Jag läser och begrundar. Det kommer nog att bli bra, det här. =)