Söndag morgon

Inlagd i barn, reaktion, vardag 22 november 2009 av painnpleasure

Har varit uppe sedan strax efter sju. Barnen uppskattar uppenbarligen inte sovmorgon. Det gör jag. Jag är alltid trött. Nästan. Nu fick jag istället kasta mig upp och tillgodose allas behov. Samtidigt. Det är verkligen det där med omedelbar behovstillfredsställelse som gäller. Och inte nog med att allt skall göras samtidigt, man skulle helst gjort det innan det uttalades.

Det allmännyttiga bostadsföretaget här i trakten har tydligen använt sig av ett kösystem. Detta trots att de haft väldigt många outhyrda lägenheter. Mycket underligt förfarande. Jag vet inte, de kanske har anammat ett storstadsförfarande? De kanske har varit på någon kurs i uthyrningsförfarande tillsammans med övriga kommuner i Skåne, där det verkligen existerar bostadsköer? Och sedan har de inte riktigt förstått att omsätta teorin i praktisk verklighet. Inget att förundras över. Jag har sett exempel inom andra områden här som pekar i den riktningen. Jag tror emellertid att det finns hopp. Nu kommer det ju att kunna flytta in nya friska människor så att inaveln stävjas. ;-) Det behövs.

Ett exempel på inflyttning och reaktion sprungen ur detta är det här. Eftersom jag är från sveriges framsida följer jag Hallandskomposten. Om det nu är så förfärligt i Hylte (samma stuk som Broby) så varför inte ta sitt pick och pack och flytta därifrån? Jag kan förstå att man inte trivs i sådana småhålor, men det är väl knappast någon som tvingar en att bo där. Jag har personligen haft grava överväganden att flytta från Broby. Jag flyttade hit som en ganska anonym individ, men det tog inte särdeles lång tid för kärringmaffian att konspirera kring min existens. De hade fått för sig att jag hade blivit av med mitt körkort. Det enda som kan ha lett dem i den riktningen var att jag ställde av bilen eftersom det var en alltför tung utgiftspost. Men att dra en sådan slutsats för att jag inte längre har en bil på parkeringen tyder inte på något annat än ren skär idioti. Jag blev dock lite ställd när det damp in ett SMS där det frågades kring mitt körkorts existens. Jag vet fortfarande inte varför jag blev av med det, och det är utsiktslöst att få reda på det av upphovstanterna till lögnen, eftersom de nog inte vill prata med mig. Jag jobbade lite med deras taktik, men på ett sådant sätt att de tvenne lögnhalsarna framstod som representanter ur intelligensreserven. De tycker inte att jag är så peppig tror jag. Hahahaha.

Patetiskt

Inlagd i barn, reaktion 21 november 2009 av painnpleasure

Jag tänker inte be om ursäkt för att jag inte kan förse barnen med massproducerade småfigurer och jeans i 1000-kronorsklassen. Inte be om ursäkt för att de inte kan få ”något litet” varenda gång de följer med till affären. Jag tänker heller inte be om ursäkt för att de inte kan åka på knarkarbräderesor i alperna, eller fyllespråkresor till England. Jag har ett jobb, om än världens tråkigaste och förmodligen sämst betalda. Spelar jag mina kort rätt kommer jag att få ett bättre betalt jobb, men inte tänker jag låta mina barn leva med en standard de kommer att få ångest för att upprätthålla när de blir äldre.

Artikeln i aftonbladet som får mig lite upset.

Produktionen av mormorsrutor

Inlagd i Uncategorized 21 november 2009 av painnpleasure

är i full gång. Har hittills presterat en stycken färdig ruta. Och nu ska man väl diska. Eller om det är tvätta. Det lär komma träningskläder inom kort, så jag tror jag börjar med disken då.

Dammsuga kan jag inte, för dammsugarpåsen är full och kontot ganska tomt.

Fredagskväll

Inlagd i barn, vardag 20 november 2009 av painnpleasure

En sak som är bra med barn är att har man sådana behöver man inte bekymra sig så mycket kring fritidssyselsättning. Den här fredagkvällen har jag inte behövt oroa mig för några dyra krogbesök. Nädå, jag har bakat våfflor, försökt lära tvenne gossar den ädla konsten att sticka samt underhållit dottern. Nu sover alla, utom jag. Jag underhåller mig med en stycken glittrande Xider winter. Jäkligt trevlig dricka. Inte nog med att den smakar bra, den är underhållande att titta på. Nu har jag inte särskilt höga krav, men när det blir som en glittrig storm i flaskan kan inte jag bli annat än småsalig. Jag tycker om glitter. Överväger att bunkra en pall glitterdricka inför sommarens begivenheter. Typ när man skall fira att man jobbat sista natten osv.

Annars har jag påbörjat mitt virkande av mormorsrutor. Var inom Stoff&Stil idag, när jag hämtade barnen och införskaffade garn och virknål. Visst är det så att the real mormorsruta tillverkas av garnrester, men i mitt projekt skall det vara tillrättalagt och enhetligt så det finns inte utrymme för sånt. S&S har dessutom garn till hyfsat pris och många kulörer så jag tycker gott att jag kan få frossa i hela garnnystan.

Dottern förefaller ha fått en släng av trots. Hon har hållt sig lugn i åtminstone ett halvår, men det är väl något nytt som skall hända i det fyraåriga sinnet nu, hon är understundom riktigt tråkig att ha att göra med. Det blir så tråkigt när hon drar igång när man är ute på någon slags förrättning. Människor tittar på en som om man vore den sämsta föräldern som skådats. Vid tillfälle då skor skulle inhandlas på Skopunkten i Malmö/Jägersro, fick jag gå ut med henne. Sedan låg hon och krälade runt på stenplattorna utanför ingången. Det drog till sig två personer som såg sig sända från skyarna med uppdraget att klappa liten Karoline medhårs. Hon fick erbjudande om en dricka, men det nappade hon inte på. En av de två förståsigpåarna gav rara dottern ett äpple och en näsduk. Samt erbjöd mig hjälp att lyfta upp henne. ”Det fungerar inte så”, sade jag och försökte vara hövlig och tacksam. ”Nä, men det här fungerar ju inte heller”, svarade snälla damen då. Och det var ju förvisso sant, men jag tänker inte brottas med Karoline mer än nödvändigt. Hon har hårda nypor, så liten hon är.

Inte konstigt att barn curlas bort nuförtiden, om de har blivit uppfostrade av sådana som snälla damen. Dalt är inte min grej. Konsekvens is the shit. Och tålamod, även om det ganska ofta är på uppehällningen.

Och så är jag vaccinerad

Inlagd i Uncategorized 20 november 2009 av painnpleasure

Jag har dragit mitt strå till pandemibekämpningen. Inga biverkningar (utöver armont som verkar vara väldigt vanligt) så det är väl bara att se glad ut. Hellre ont i armen än svininfluensa. Har man svininfluensa så får man ta panodil eller likartat. Och där snackar vi biverkningar. Levertoxiskt är det också, det där paracetamolet. Huvaligen.

Jag blev inte lyckligare

Inlagd i Uncategorized 20 november 2009 av painnpleasure

för att jag hade eget webbhotell. Eller plats på ett dito snarare. Det kostade bara onödiga 70 kr i månaden. I dessa torftiga tider ryker det. Nu får det bli gratisvarianten istället. Funkar minst lika bra!

Nu jäklar…..

Inlagd i internet 01 juli 2009 av painnpleasure

har jag webbhotell for real. Här hittar ni bloggen.

Det finns en räddning…..

Inlagd i ulrica beautybloggar 30 juni 2009 av painnpleasure

Det anordnas till och med kurser i hur man går i högklackade skor. Av K fick jag reda på att jag kanske skulle starta med något kilklacksartat. Det lär vara lite stadigare. Framåt morgontimmarna hittade jag dessutom en sida där man lärde sig hur man skulle förbereda fötterna på marschen. Man skall visst gymnastisera tårna. Spreta och ha sig. Jag läser och begrundar. Det kommer nog att bli bra, det här. =)

Inlagd i musik 30 juni 2009 av painnpleasure

Den jag kunde vara

<3

Över vida oceaner
emot fjärran horisonter
över hav och kontinenter
genom skymningar och dagrar
har vi färdats med varandra

Vi har vandrat samma vägar
Vi har burit samma bördor
Vi har sett mot samma stjärnor
Vi har sjungit samma sånger
Vi har delat samma drömmar

Du är med mej vart jag går
Genom månader och år
Du är med mej alla dar
Du är med mej vart jag far
Du är den, jag kunde va

Som broar över djupen
som skuggor under träden
som eldarna i natten
som stigar genom snåren
har vi varit för varandra

Vi har delat samma minnen
Vi har burit samma längtan
Vi har sett med samma ögon
Vi har trott på samma löften
Vi har stått på samma sida

Du är med mej…

Och ingenting kan splittra oss
och ingenting kan söndra oss
och ingenting kan slita oss isär
Och ingenting kan få oss
att överge varann
Stormar kanske tystar oss
Skuggor kanske slukar oss
Sorger kanske tvingar oss på knä
Men ingenting i världen
kan lösa våra band

Du är med mej…

Du är med mej där jag är
Du är med mej vart jag ser
Du är med mej alla dar
Du är med mej vart jag far
Du är den, jag kunde va

Skrevs av Mikael Wiehe sedan han fått reda på Afzelius cancersjukdom. En av de finaste svenska låtarna enligt mig, och den träffar alltid på samma ställe. Berör utan att dra ner.

Jo, det var så här…..

Inlagd i ulrica beautybloggar 28 juni 2009 av painnpleasure

Jag tänkte att man får kanske engagera sig lite i sin dress, stila sig lite. Nya skor, tänkte jag. Jag måste ha ett par nya stiliga skor som kan användas i trevliga sammanhang. Alltså köpte jag mig ett par ganska neutrala, men relativt högklackade skor. Sju centimeter klack. Skall väl inte vara något var min tanke. Man växer med uppgiften, yadayadayada…… Till saken hör att jag alltid gått runt i rejäla skodon. Gärna martenskängor, och i dem kan man vifta obegränsat med tårna (nästan) och man står stadigt på jorden. Väldigt praktiska. Jag tycker om praktiska saker. Visst gör vi det K! ;-)

Ana att jag kommer att få kämpa med de nya pjucken! Jag tänkte börja gå in dem. Det började inte bra, redan efter några steg (och hur går man vettigt i högklackade skor, det är första frågan) kändes det som om jag halkade neråt i en nedförsbacke. Tur i oturen tar tårna emot, vilket leder in på andra frågan; skall det verkligen kännas som om det hade räckt med två tår på varje fot?!?!?! Är det rimligt? Jag höll ut i ett par minuter. Imorgon satsar jag nog på fem minuter. Det känns som ett realistiskt mål.

Jag tackar min lyckliga stjärna att jag inte fick dumheter såsom att ge mig ut på rummel i dessa tingestar. Det hade ju slutat med att jag drivit runt med dem i handen. Och hur hade det sett ut. Det hade ju inte varit bra för imagen. Ett som är säkert.